Paris

"Den känslan av att stöta på personen som en gång var en så stor del av din värld, men som inte längre är det, är märkligt likt att återvända till en plats som du en gång kallade hem efter att ha varit borta ett tag. Det är så konstigt eftersom ni en gång kände varandra så intimt, så naket. Ni brukade dela era drömmar och förhoppningar med varandra. Ni brukade vara varandras hela världar. Sedan stöter du på dem igen, och de tillhör inte längre dig... Nu är ni bara främlingar. Du går förbi platser som var en del av dig. Platser du passerade dagligen, caféer där du beställde din morgonkaffe, barer där du delade historier om killar, restauranger där du hade första dejter, parker där du grät och gator du promenerade upp och ner under vinter, vår och sommar... Det enda som är annorlunda nu är att det inte längre är ditt hem. Nu tillhör dessa platser andras minnen. Andras dagliga liv. Jag gick in på mitt gamla café, och ingen vet de berättelser jag levde här. Ingen har en aning om allt jag upplevde mellan dessa väggar... Och samtidigt är det så vackert att se en annan grupp människor skapa nya minnen på exakt samma plats. Precis som jag gjorde efter så många andra. Nu är det förflutet, och dessa ögonblick lever nu bara i mitt minne." - Carin Olsson